sen ungefär halva sommarlovet tillbaka har jag varit osams med en av mina vänner. kände att det var dags att ta tag i det här nu, lösa allting. för att gå runt och sura på varandra leder ingenstans, då står man tamefan helt stilla. att hamna på samma fest i samma rum och inte låtsas som om man ser varandra, att se varandra på stan och vända och gå åt olika håll. ingenting som håller i längden. endast blir man sams eller så blir man inte. och jag tycker det är väldigt jobbigt att gå runt att sura på varandra, så då är jag hellre ingenting med personen i fråga. då kan man lika gärna säga upp all vänskap. som tur är fick jag behålla min vän. ibland lär man sig att ta vara på saker som är viktiga. det har jag lärt mig nu. jag kanske behövde den här tiden för att förstå det, något som jag egentligen borde ha förstått tidigare. det hela handlar nog om att se det man redan har. och jag är rätt säker på att personen som detta handlar om läser det här, så jag tänkte bara säga, damn vad skönt att allting fixade sig.